The most common way people give up their power is by thinking they don’t have any.
– Alice Walker
Utmaning: Eleverna tror på allt de läser på nätet
Konversation med assistenten Kritikern
Konversation Inlägg
Elevernas mobiler vibrerar. Någon har delat en video på TikTok som ”bevisar” att månlandningen var fejkad. En kompis har postat en artikel om att vaccin orsakar autism. Instagram visar bilder som påstås vara från den senaste stora världskonflikten men som egentligen är från en helt annan, och äldre, konflikt.
För dina elever är detta vardagsmat. De navigerar dagligen genom en ström av påståenden, bilder och ”bevis” utan att alltid ha verktygen för att bedöma vad som är trovärdigt. Resultatet kan lätt bli att de antingen tror på allt eller blir så cyniska att de slutar tro på något alls.
Du ser konsekvenserna i klassrummet. När du undervisar om demokrati hävdar någon att ”alla politiker ljuger ändå”. Vid genomgången om andra världskriget ifrågasätter en elev Förintelsen baserat på något de sett online. Under en religionslektion påstår en annan att ”alla religioner är bara påhitt för att kontrollera folk” efter att ha läst en meme på Reddit och en annan hävdar att det är helt orimligt att låta troende delta i styrandet av vårt samhälle då de ”tror på låtsaskompisar som Mållgan”.
Det handlar inte om att de är dumma eller ointresserade. Tvärtom visar elever ofta stor nyfikenhet och engagemang när de diskuterar dessa ämnen. Problemet är snarare att de saknar systematiska metoder för att värdera information. De har svårt att skilja en vetenskaplig studie från en bloggpost, en ögonvittnesrapport från politisk propaganda eller etablerade fakta från kontroversiella teorier.
Samtidigt förväntar vi oss att de ska kunna ta informerade beslut som medborgare. De ska rösta, engagera sig i samhällsfrågor och delta i demokratiska processer. Men kan de göra det utan att kunna bedöma trovärdigheten i den information de baserar sina åsikter på?
Traditionell källkritikundervisning räcker inte längre. Att lära ut skillnaden mellan primära och sekundära källor är viktigt, men det hjälper inte när eleverna möter subtil desinformation paketerad som legitim journalistik, eller när de ser videor som ser autentiska ut men är AI-genererade.
Vi behöver verktyg som kan skapa realistiska träningssituationer, som kan simulera olika typer av vilseledande information, och som kan hjälpa eleverna utveckla en mer sofistikerad förståelse för hur modern desinformation fungerar. Det är här AI kommer in som en oväntat kraftfull pedagogisk partner. Det finns studier som visar att diskussioner med chatbottar har en reell möjlighet att avprogrammera de som tror på konspirationsteorier.
Låt oss se hur AI kan hjälpa till med denna utmaning. Här kan du i tre olika konversationer se hur en chatbot hanterar en orolig elev beroende på hur pass förberedd den är. Du kan gå direkt in till konversationen och fortsätta den, alternativt läsa konversationen bekvämt i ett inlägg på den här webbplatsen.
Konversation med assistenten Kritikern
Konversation Inlägg